End of the year

Unless something unexpected happens it looks like we will yet again live to see a new year.

While this day is as any other day it can nevertheless be used as a symbol for the start of something new. I will celebrate the actual twelve beat by jumping in the ice cold sea. Right now I’m in a secluded place north of Stockholm. My family owns a small house with a sauna just next to the sea and starting the new year with an awakening shock seems like a good idea.

However, I do have some long term plans for the next year. In no special order:

I’d like to meditate more. While I’m fairly consistent with a 30 min sit in the mornings when in Milan (or home in general), all discipline goes out the window once I’m traveling. In my job I travel a lot, so there is definitely room for improvement. Furthermore, I tend to be a bit stiff with my sitting. Either its 30 min or nothing at all. Sitting say 15 min is still much better than no sit at all. Thus, when traveling I could go for shorter sits as long as I keep the regularity. The same goes for weekends where I also tend to slack of a bit.

I’ve started learning a little bit of C++ programming. While I’ve spent a considerable chunk of my life in front of computers, I’ve never learned to code properly. I blame computer games for this. Or well, in all honesty I blame myself.

While I do enjoy science, I do not see a future in a job which is dependent on governmental funding. The old economies are slowly sinking to the bottom of the sea and the question is how long they will be able, or willing, to fund basic science (maybe a but gloomy, but I rather be prepared than sorry). I’d like to have a job which is flexible and independent of external funding. Preferably a company in my own name. I’m still waiting for the aha-idea…

At the moment this blog is nothing more than training ground. My hope is to take this somewhere. I’m not sure where or in what direction, but it could be a platform for public writings in Sweden. God knows there are a lot of things that need to be addressed.

The list will grow in size.

Happy new years.

Advertisements
Posted in Uncategorized | Leave a comment

The little devil in me

Ni ska veta att jag försöker låta bli, men ibland kan jag bara inte undvika att gotta mig åt andras elände. I det här fallet gäller det Zlatans uttalande

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/zlatan-trott-pa-att-jamforas-med-damer_8851520.svd?sidan=1

där han bland annat säger

När jag kommer ut i Europa jämför de mig med Messi och Ronaldo. När jag kommer hem jämför de mig med en damspelare. Ska jag behöva skämmas för att vara en svensk fotbollsspelare?

Givetvis svallar känslorna starka i det svenska medieetablissemanget efter ett uttalande som detta. Dumt, förnedrande och nedtryckande är några av de kommentarer som ventileras.

Det roliga i situationen är givetvis det syntax error som inträffar i den mediesvenska tankeverksamheten. Zlatan är ofta det praktexempel man använder sig av då mångfaldens förträfflighet skall proklameras. Uttalanden som det ovan står givetvis i kontrast till den politiskt korrekta bild som eftersträvas, varav viss intellektuell friktion uppstår.

Å ena sidan ska hans insatser berömmas, ofta på andra grunder än att han är en skicklig fotbollsspelare, och å andra sidan ska han också fördömas. Balansgången är hårfin och underhållningen total.

God fortsättning! 🙂

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Interesting video

Some time ago I ran across the following nice video animation

It definitely has a lot of subliminal themes and is well worth a watch or two. Its especially interesting that it goes into the more psychedelic aspects of contemporary society. Now, I’m not saying I believe its correct or not, I just find it an interesting take.

If I have to voice some sort of complaint, it might be that the video has a slightly defeatist feeling. All is not lost.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

A dream novel

I met Stanley Kubrick in a dream tonight. He had a waterfall for staircase and a crow as a pet….

Today has been strange.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Staten och kapitalet

Fildelare får böta 3.4 miljoner SEK. Ja, ni läste rätt.Tydligen har han gjort sig skyldig till att ladda upp över 500 filmer, men skadeståndskravet verkar komma ifrån Nordisk film, och då specifikt gälla nån av Beck filmerna. Stackars sate, om de åtminstone hade haft den goda smaken att åtala honom för en film som är värd att se.

Vad ska man säga? Känn på beloppet, 4.3 miljoner svenska kronor. Personen i fråga kommer få spendera resten av sitt liv att betala detta skadestånd. Han är dessutom dömd för ett brott som majoriteten av alla (yngre) internetanvändare gör sig skyldiga till.

I och med att lagstiftningen kriminaliserar en sån enormt stor grupp människor så är det ju rätt uppenbart att politikerna inte har representerat folkets intresse här, gissa vems…..

Nu är det klart att jag är medveten om att frågan inte är svart eller vit (som i de flesta fall). Det kostar såklart stora summor pengar att producera en film, även en sån genomusel sådan som Beckeländet. Intäkterna i sin tur kommer såklart från biografbesökare, DVD och tv-sändningar. Finns filmen tillgänglig gratis online så påverkar det inkomsterna negativt. So far so good. Men nu ser ju tekniken ut som den gör och det är väldigt enkelt att både sprida och ladda ned upphovsrättsskyddat materiel. Man tycker ju att producenterna borde vakna upp till den här verkligen, det är ju inte så att de är tagna på sängen direkt. Den ursäkten höll kanske förra millenniet. Det verkar som det långsamt börjar röra på sig genom nya aktörer såsom Netflix, men de stora jättarna verkar fortfarande sista fast i ett gammalt tänk. Kort och gott känns de som de skjuter sig själva i foten. Dessutom är det ju rätt förkastligt att förstöra privatpersoners liv på det här sättet. Nu känner jag inte killen som åkte dit, men skulle jag gissa så är han nog en lätt överviktig datanörd som aldrig gjort en fluga förnär. När man dessutom jämför detta med straffet för, till exempel, en grov misshandels så blir det ju skrattretande. Slår jag någon sönder och samman får jag kanske sitta inne ett par månader med ett par tusen i skadestånd. Efter ett år är det avklarat. Här gäller det ju mer eller mindre ett ekonomiskt livstidsstraff.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Vithetsnormen

Egentligen borde jag helt enkelt inte bry mig, men ibland är det svårt. Foujan Rouzbeh har skrivit en debattartikel på SVT-debatt

http://debatt.svt.se/2013/12/16/ni-ar-inte-jason/

Inlägget vänder sig emot ‘jag är Jason’ uppropet där svenska ‘vita’ artister uttalar sitt stöd till artisten Timbuktu. Poängen kan sammanfattas med citatet

Vi är de rasifierade kvinnorna, de religiösa minoriteterna, de sexuellt avvikande och de funktionsnedsatta. Vi är arbetarklassen som är bortglömd på landsbygden och förvisad till betongen. Vi är ensamstående föräldrar, gamlingarna på hemmen, de utförsäkrade, de hemlösa och de papperslösa. Vi är marginaliserade men vi är här för att stanna. Vi är Jason.
Ni är vita, män, medelklass och cis-personer. Ni behöver aldrig uppleva det vi gör i våra kroppar när vi blir stoppade i Reva-kontroller eller bortvalda i rekryteringsprocessen. Ni bor bekvämt, har fadderbarn i andra länder och kommer aldrig att behöva tigga i ett gathörn eller tvingas leva som gömda flyktingar. Ni är de som har nedärvda privilegier till följd av historiska förtryck av oss andra. Ni är normen och ni är i majoritet. Ni är de som utger er för att vara Jason utan att ha någon aning om hur det är att vara Jason.

Om vi bortser ifrån att jag faktiskt tvivlar på att Foujan någonsin blivit stoppad i en Reva-kontroll, så måste jag ställa frågan: Ser hon inte ironin i det hon säger? Hur kan man tala om antirasism och samtidigt utesluta en grupp med argumentet ni är vita och privilegierade? I detta gömmer det sig dessutom ett antagande att man inte kan förstå något man själv inte är del av. Är detta verkligen sant?

Det här är ett exempel på hur upp och ned den offentliga debatten i Sverige är. Det råder en total avsaknad av logik och de mest absurda påståenden kan vädras i det offentliga rummet utan reaktion. I den bästa, eller åtminstone bättre, av världar borde det ju finnas någon slags massmedial förståelse för hur man bygger ett logiskt argument och artiklar som den här skulle bli stoppade vid dörren.

Rent psykologisk är den svenska situationen rätt intressant. De människor som uttrycker de här åsikterna är uppenbarligen inte korkade. De är verbala, har en förmåga att uttrycka sig i skrift som gör mig grön av avund och kan formulera sig på ett sätt, som åtminstone på ytan, låter imponerande. Hur är det möjligt att man samtidigt kan uppvisa en nästan total avsaknad av självinsikt?

Mitt svar är identifikation. Det finns en underliggande emotionell övertygelse som avgör vad de intellektuella gränserna är. Inte genom en rationell analys av situationen, utan mer som axiomatiska randvärdesvillkor. Den här lådan är sann, och det är så uppenbart så vi behöver inte ens diskutera det. Så länge vi stannar innanför lådans gränser så är all analytisk verksamhet tillåten. Kommer man dock för nära kanten så triggas någon slags reflexmekanism.

Ett snarlikt exempel: Jag talade med en ytlig bekant för ett tag sedan om olika lustiga sammanträffande vid 11e September attentaten. Oavsett vad man tänker och tycker i frågan så finns det ett par intressanta sammanträffanden som är värda att diskutera (insider trading, krigsspel, lögner under ed och så vidare). När tillräckligt många exempel hade radats upp, och det var läge att säga ‘jaha, det här var ju konstigt, varför har jag inte hört om det förut’, så var hans reaktion; Nemen, gömmer det sig en liten konspirationsteoretiker i Per? Efter att etiketten konspirationsteoretiker var befäst så var all intellektuell tankeverksamhet kring frågan avslutad.

Det är lite samma visa kring rasism i Sverige. Alla är rörande överens om att Sverige är ett land genomsyrat av rasism, både på strukturell och individuell nivå. Egentligen är det rätt uppenbart att Sverige inte är ett land genomsyrat av rasism, snarare tvärtom. Dock så är randvärdesvillkoren satta och nästan vilken tokig idé som helst är tillåten så länge den befäster detta antagande. Artikeln ovan är ett bra exempel på det.

Nu är jag inte den som vill trumma på egen trumma så att säga, men faktum är att jag bott i rätt många länder. Inget land har varit så tolerant och öppet som Sverige. Kanske är en möjlig invändning att alla länder genomsyras av rasism och även ett land i framkant som Sverige behöver arbeta aktivt mot rasism i alla dess former. Detta argument är svårare att bemöta i och med att mer data behöver för att säga något specifikt. Dock så kan man ju tycka att det görs rätt få internationella jämförelser i den svenska debatten och min gissning är att de faktiskt skulle befästa att Sverige är extremt tolerant.

Det verkar helt enkelt vara ett grundantagande att vi har enorma problem med rasism och mer eller mindre alla argument eller påståenden som styrker den här bilden godkänns. 

Ok. Sorry. Det här blev långt. Det var inte meningen. Men ni vet hur det är, once you get started…

Förresten, efter Kartellen debaclet så har Timbuktu sjunkit lite i mina ögon men faktum kvarstår att han har ett par låtar i bagaget som jag gillade starkt i yngre dagar,

och sist, men inte minst

Peace out

Video | Posted on by | Leave a comment

Milan

As you know I work in science. One of the upshots with this line of work is that I can do my work more or less wherever I chose to. As long as I have pen and paper, my laptop and sometimes internet I’m all set.

Naturally, arriving in Milan about a month ago one of the top priorities was to find a good work spot. But honestly, I’m not sure I’ve ever been in a place as backwater when it comes to social cafe life as Milan is. This is somewhat unexpected since Italy is known for coffee and food culture.

However. After one month of walking walking and walking I’ve finally managed to find something:

http://www.upcyclecafe.it/

While its not perfect its definitely something I can see myself returning to. The only annoying fact is that its a 30min commute door to door from where I live. Its also very packed. This should somehow indicate there’s a market for these kind of places. Where are the local entrepreneurs?

For crying out loud, even Stockholm is miles ahead of Milan. Not to mention Berlin….

End of rant.

Posted in Uncategorized | Leave a comment